Trots att boken är innehållsrik så finns det en hel del som inte kom med i den färdiga boken. Bland annat beskrev jag i ett kapitel om märkliga drömmar som jag hade efter att min fru Marie och lille son Joel hade dött.
Det tog tio månader för mig att skriva min bok Den längsta natten. Trots detta så är den mycket lättläst och gripande. Många är de som har blivit berörda.
Trots att boken är innehållsrik så finns det en hel del som inte kom med i den färdiga boken. Bland annat beskrev jag i ett kapitel om märkliga drömmar som jag hade efter att min fru Marie och lille son Joel hade dött. Dessa drömmar kunde komma fler år senare efter att de hade dött.
I den här bloggartikeln vill jag berätta för dig om drömmarna som inte kom med i den färdiga boken Den längsta natten.
Märkliga drömmar som inte kom med i boken Den längsta natten
Jag har berättat om att tidningar hörde av sig som ville skriva om händelserna den natten. En kvinnlig journalist ställde då en märklig fråga när hon kom för att intervjua mig:
– Har du sett Marie efter att hon har dött?
Och så fortsatte hon när hon märkte att jag blev lite tveksam:
– Det är inget konstigt och ingenting man behöver skämmas för. Det är väldigt vanligt att man får uppleva sådant efter att någon har dött.
Jag har aldrig pratat med Marie efter att hon har dött
Men jag svarade inte henne ett ord utan var tyst. Jag förstod att hon inte var frälst och ville inte uppmuntra hennes andliga sökande bland andar och spiritism. Dessutom förstod jag att hon fiskade efter något sensationellt till sin artikel. Därför sa jag inget – trots att jag hade kunnat svara. Men hur skulle jag kunna förklara det? Jag förstod det inte själv. För efter hennes död hade jag haft en märklig upplevelse.
Jag har aldrig pratat med Marie efter att hon har dött. Jag pratade inte med henne där hon låg död på sjukhussängen. Inte heller hade jag pratat med henne på begravningen. Varken med henne eller med Joel. Istället tackade jag Gud för dem när jag stod framför graven efteråt när de båda kistorna hade sänkts ner. Det fanns ingen anledning för mig att prata med dem, för de skulle ändå aldrig ha hört mig. De fanns ju inte där! De var ju i himlen hos Jesus! Det var bara deras döda kroppar som låg i kistorna.
Jag har alltid reagerat på när någon står på en begravning och talar direkt till den döde som ligger i kistan. Han eller hon kan inte höra för den döde är inte där. Likaså reagerar jag på om någon kommer till graven och talar med den döde, för den döde är ju inte där.
Jag tror inte att man kan få kontakt med de döda här på jorden. Och inte heller tror jag att man ska få kontakt med dem eller ens att man ska försöka få kontakt med dem. Bibeln varnar ju för detta. Det är min åsikt och övertygelse när jag nu ska berätta om detta oförklarliga som jag inte själv förstår eller kan förklara.
Upplevelsen i mitt sovrum
Detta hände några månader efter att Marie och Joel hade dött. Jag sov i min säng och min dotter Dessan sov i den tomma sängen jämte. Hon ville nu inte längre sova i sitt eget rum utan hon sov nu jämte mig i den dubbelsängen som jag hade fört ihop av två enkelsängar. Trots att det fanns gott om plats så brukade hon ligga nära intill mig och ibland kunde det till och med hända att hon sparkade till mig på ryggen i sömnen. Men den här natten sparkade hon inte till mig, utan jag vaknade av att någon tryckte sin tumnagel hårt på mig. I varje fall var det så jag kände och upplevde det. Och så mumlade jag lite småirriterad när jag så brutalt hade blivit väckt ur min sömn.
– Vad gör du?
Jag trodde att det var Dessan som hade tryckt till mig med sin tumnagel, så min fråga var riktad till henne.
Jag tittade då upp mot den plats där hon låg och sov. Det hade börjat ljusna så det gick tydligt se i rummet hur allting såg ut. Och det jag såg gjorde mig direkt helt klarvaken! Jag satte mig upp i sängen och bara stirrade häpet.
Istället för att se Dessan såg jag min fru Marie ligga där. Jag blev inte rädd utan jag bara tittade. Jag såg henne mycket tydligt. Hon låg där i profil från mitt håll, och jag tittade på hennes ansikte. Jag såg hennes karakteristiska näsa som jag brukade skoja med henne om. Hon tittade lite bortåt som hon hade gjort på sjukhuset. Efter att ha tittat på henne helt klarvaken och i en god stund, tänkte jag:
– Det här kan inte stämma. Hon är ju död!
Jag sträckte mig mot lampan som stod på nattduksbordet för att tända den så att rummet blev helt upplyst. Jag vände min blick mot lampan, tände den, och så vände jag blicken tillbaka mot sängen. Och där var nu bara Desiré som låg och sov så fridfullt och vackert. Min fru var borta.
Jag la mig igen, men jag lät lampan vara tänd. Gång på gång tittade jag mot platsen där jag hade sett Marie, men hon var inte där.
Sedan somnade jag om och hade en mycket märklig dröm. Jag kommer aldrig att glömma den.
Min fru uppväcktes
Jag drömde att jag såg en röd Saab V4 som stod parkerad på en smal grusväg framför en liten träbro. Det var en sådan bil som jag själv en gång hade ägt och med samma färg. Bilen stod still och jag tittade på den. I baksätet kunde jag se att min döda fru Marie satt. Jag såg henne tydligt genom sidorutan. Men hon levde inte. Hon rörde sig inte, sa inget, och hennes ögon var slutna. Hon satt där helt död i baksätet. Då befallde jag henne i Jesu namn att börja leva igen, medan jag fortfarande stod en bit ifrån bilen. Gång på gång ropade jag jättehögt i Jesu namn att hon skulle få liv igen.
– I Jesu namn! I Jesu namn! I Jesu namn!
Jag såg att hon var jättevacker där hon satt i baksätet i den röda bilen. Jag befallde högt gång på gång att hon skulle leva. Och efter att jag ett tag hade ropat "I Jesu namn" började det hända något. Medan jag fortsatte att ropa "I Jesu namn" började hennes mun sakta att öppna sig. Även hennes ögon började sakta att öppna sig. Till slut levde hon igen!
I allt detta fanns inte Joel med, och det var ganska märkligt. Jag funderade på att kanske fanns hans kropp kvar i graven, men Maries kropp hade på ett märkligt sätt hamnat i den röda bilen.
Rätt som det var så var Marie plötsligt utanför bilen. Hon stod där livs levande. Jag gick fram till henne och visste inte riktigt hur jag skulle bete mig. Var det rätt att krama om henne? Kunde jag det? Men till slut kramade jag om henne. Hon gensvarade innerligt på min kram.
Sedan vaknade jag.
Skrivit i min blogg
Den här händelsen har jag skrivit ner i min blogg. Och när jag då nyligen återvände till den såg jag att både synen i sängen och drömmen hade skett i samma natt – eller tidig morgon som det mera hade varit. Jag hade glömt att dessa båda händelser hade skett efter varandra. Därför är jag glad över att jag har skrivit ner den här händelsen och flera andra händelser i min blogg efter Maries och Joels död som jag annars skulle ha glömt.
I drömmen uppstod Marie, och en dag skall hon uppstå då Herren Jesus Kristus uppväcker henne. Döden är inte slutet för den som tror på Jesus. Det finns ett hopp!
Jesus själv har ju sagt, och som vi också lät skriva i dödsannonsen:
Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?" (Joh 11:25-26)
Jag sjöng och spelade på min gitarr
En annan natt drömde jag en liten märklig dröm. Jag satt och sjöng och spelade på min gitarr. Då drömde jag att jag fick en sång från Gud som handlade om min son Joel. Jag sjöng sången och den var väldigt medryckande. I refrängen var Joels namn gång på gång med och jag tror att sången hade tre verser.
När jag vaknade så hade jag ingen penna till hands så jag försökte inte skriva ner den. Men en god stund efteråt ljöd melodin i mitt inre. Det var första gången jag drömde om någonting sådant.
Hon har det jättebra nu
Ytterligare en natt drömde jag att jag träffade min avlidna fru Marie och att hon sa till mig att hon hade det jättebra nu. Hon sa detta på sitt personliga sätt som hon brukade göra när hon skulle trösta mig för något.
Samtidigt drömde jag att jag hoppade på en studsmatta och slog volter på den högt i luften, hörde en fantastisk musik i bakgrunden (likt gammal filmmusik från en klassisk film i en avslutningsscen), åkte i en bil som såg ut som en jeep, och jag såg henne likna en guldfärgad staty. Jag pekade på henne och jag sa:
– Jag vill träffa dig igen!
– Ja, det ska du få! sa hon.
Det var dessa bilder jag minns från drömmen och det kan tyckas vara lite osammanhängande så som drömmar kan vara.
Först när jag vaknade på morgonen så tänkte jag inte så mycket på drömmen, men sedan dök den upp och jag mindes den. Då förstod jag vad jag hade drömt.
Jag drömde att min fru Marie är i himlen och att hon har det jättebra nu! Och en dag ska jag få träffa henne igen! Vi sörjer inte utan hopp som det står i bibelordet. Vi har ett underbart hopp att få träffa våra nära och kära igen.
Blivit mer kristen?
På en del bloggar och forum har jag märkt att folk tror att jag har blivit "mer" kristen efter att min fru och lille son Joel hastigt dog. Men så är det inte. Jag levde ett överlåtet liv för Jesus innan och jag trodde på honom till 100 procent. Likadant nu.
Jag var också förvissad om innan att vi inte har några garantier för morgondagen, men denna förvissning har blivit ännu tydligare och djupare nu. Och eftersom vi inte har några garantier för morgondagen så är det viktigt att vi har tagit emot Jesus i detta jordeliv och är frälsta!
Det hade min fru gjort. Därför är hon i himlen idag hos Jesus och har det "jättebra nu"!
Den 4-årige pojken
Och nu ska jag berätta om en mycket märklig och förunderlig dröm som jag har haft i detta ämne. Jag drömde att jag träffade min fru och min son Joel som då hade varit döda i cirka fyra år.
I drömmen träffade jag först min fru. Vi kramades, vi kysstes, och jag tittade förundrat på hennes ansikte som hade en så vacker brun solbränna. Hon var glad, spontan och lycklig.
Då plötsligt kom det fram en pojke, som kunde vara cirka fyra år, och tittade upp mot oss. Det var en vacker och intelligent pojke med ett svart fint hår. Jag kommer också väl ihåg hur han såg ut i sitt ansikte som var väldigt vackert. Han sa ingenting utan han bara tittade på mig medan jag förundrat tittade tillbaka på honom. Jag såg hans ögon, hans ansikte, hans kroppslängd, ja, hur hela han såg ut.
Strax därefter vaknade jag med ett ryck och tänkte på denna mycket märkliga händelse och dröm. Det fanns fler detaljer i drömmen som jag har valt att inte berätta. Jag funderade på drömmen och tyckte att det var en mycket märklig dröm. Och så tänkte jag: Vem var pojken?
Då slog det mig plötsligt vem det var. Det var Joel – min son – som dog för snart fyra år sedan några timmar efter att min fru hade dött! Han blev bara några timmar gammal, men här var han cirka fyra år!
Sedan somnade jag om igen, men återstoden av natten följde denna dröm mig och etsade sig fast i mina tankar, drömmar och sinne.
Joel är i himlen idag. Hade han levt skulle han vara i den ålder som jag såg honom i drömmen vid det tillfället. Han föddes två dagar innan julafton med ett kejsarsnitt strax efter att min fru hade dött. När han föddes så hade han alldeles svart hår som han hade i drömmen.
Alla dessa märkliga händelser som jag nu har berättat för dig kan jag inte förklara. Men en sak är säkert: Marie är inte död. Hon lever idag och är hos Jesus Kristus i himlen. Det är bara hennes kropp som ligger i graven på Skogskyrkogården i Jönköping i den stora vita kistan.
I den lilla vita kistan som står på hennes stora vita kista ligger Joels kropp. Själv är Joel inte där utan han är också hos Jesus i himlen.
De har huvud ansikte, armar och ben
"Jesus sade: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör" (Johannes 11:25).
Dessa drömmar har inte gett mig en större övertygelse om att Marie och Joel är i himlen idag. Det visste jag sedan tidigare efter att ha läst i Bibeln. Men de har ändå gett mig en tröst och bekräftelse att det är sant. Hoppet om himlen är sann för jag har själv hört sången från himlen!
De som har dött och gått före oss lever i ett medvetet tillstånd i himlen. Detta kan vi se på flera ställen i Bibeln. De sover inte i något slags mörker utan de lever. De har andliga kroppar i himlen som de går och vandrar omkring med. De har huvud ansikte, armar och ben. De har ögon som de kan se med och mun som de kan tala med. Kort sagt: De lever i ett underbart liv i himlen.
Himlen är ett verkligt land. Det är inte på låtsas. Men hur ska man kunna berätta om någonting sådant underbart? Ja, man måste själv få uppleva det. Och det får vi en dag då vi själva skall bryta upp och flytta dit – alla vi som tror på Jesus!
En vacker begravningsdekal hade hängt från den stora vita kistan på begravningen med den här skrivna texten:
Vi möts i himlen
Christer
Desiré
Just det! Det finns ett underbart hopp. En dag skall vi mötas i himlen!
Desirés evangelisation
Till sist ska jag ta med ännu en märklig och förunderlig dröm. Det blir den sista drömmen i det här ämnet och den pekar på framtiden. Så här var den:
Jag drömde en mycket märklig dröm. Jag drömde att jag och en vän gick och letade efter min dotter Desiré, men vi kunde inte hitta henne. Jag vet inte alls vem min vän var i drömmen, eftersom jag inte kunde se hur han såg ut.
Vi hade då gått in i en mörk ladugårdsliknande byggnad för att leta efter Desiré, bland de olika bås-avdelningarna, men hon fanns inte där.
Vid utgången träffade vi ett utländskt par, en man och en kvinna, och frågade dem om de hade sett Dessan. Jag beskrev henne för dem. En tioårig svensk flicka med ljust hår, men de hade inte sett henne.
Då vi inte kunde hitta henne hade jag blivit så ledsen så jag grät av förtvivlan. Jag trodde att jag hade mist henne för alltid. Min vän försökte trösta mig.
Därefter stötte jag på min son Joel. Han berättade för mig att jag inte kunde bestämma över honom längre eftersom han nu var 19 år. Ja, han var en ung man i drömmen och jag uppfattade att han var lite upprorisk mot mig så samtalet mellan oss handlade om detta. Jag förstår inte alls hur han kunde vara 19 år i drömmen och prata med mig livs levande, men så var drömmen. Jag tittade på hans ansikte. Det syntes tydligt att han var lik Dessan och mig. Joel berättade då för mig att Dessan var i horhuset och evangeliserade om Jesus.
Jag gick då till horhuset, som Joel kallade det för, och där satt en 21-årig Dessan med bibeln uppslagen framför sig på bordet och evangeliserade för de prostituerade kvinnorna. När jag drömde drömmen så hade Dessan ännu inte fyllt 10 år i verkligheten. I drömmen var hon en ung och bestämd kallelsemedveten kvinna som verkligen försökte nå dem med budskapet om Jesus genom att tala med dem där de satt utspridda i rummet. Rätt som det var kom Frälsningsarmén spelandes med sina blåsinstrument utanför fönstren och så gick de in för att hjälpa Dessan med evangelisationen.
Jag har valt att ta med dessa märkliga drömmar trots att jag inte helt förstår dem, och försökt att skriva ner dem så nära i tiden som jag drömde dem.
